”Seriöst” sa Sofie drygt mot mig.

”Vadå?” svarade jag frågande.

Hon blängde med värsta bitch blicken mot min handled där jag hade skrivit Oscars namn och sedan tittade hon upp på mig med samma blick. Jag vände bara bort huvudet och låtsades som ingenting. Jag visste det, jag visste att hon skulle bli sur över det. Hon gillar inte The Fooo alls, hon tycker bara att det är ett gäng töntar som bara hoppar omkring och tror att dom kan dansa.

Det blev lite pinsam tystnad ett tag tills jag började nynna på en Justin låt och Sofie började såklart sjunga med direkt, så där satt vi och sjöng Beauty and a beat tillsammans. Det var lätt att få Sofie på bra humör när hon var sur, jag var bra på det. Vi gick av vid globen skrattandes med armen om varandra och fortsatte att sjunga på olika Justin låtar. Vi började gå fortare och fortare eftersom att vi var så ivriga av att komma dit, till slut så sprang vi så snabbt vi kunde. Det var en massa folk där, sjukt många. Fler än jag hade förväntat mig, men det blev bara grymt mycket coolare när det var fler där. Vi skyndade oss till annexet, eftersom att det var där man fick stå och köa om man hade meet and greet biljetter. Det var ganska många framför oss ungefär 50 st men det spelade ingen roll jag skulle ju få träffa Justin! Min största idol liksom, shit nu börjar jag känna att det här kanske är på riktigt, jag ska få träffa Justin in real life! Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina ömma kinder, det kom bara fler och fler tårar, tyngre och tyngre jag försökte torka bort dom men det slutade aldrig komma. Min mascara såg säkert helt för jävlig ut, jag borde ha tagit en vattenfast mascara men den skulle säkert ändå inte hjälpa, jag menar hjälper vattenfast mascara mot forsande floder? Nej knappast och det var just det mitt ansikte bestod  av, två forsande floder. Jag kollade på Sofie och såg att hon grinade minst lika mycket som mig, vi stod där och grinade och kön började röra sig framåt jag kände att det pirrade till i min mage. Ju längre fram vi kom desto mer slutade tårarna att komma. När vi kommit in så fick vi vänta där inne ett tag, vi var helt tysta jag och Sofie. Jag var så chockad och blev alldeles stum och jag antar att samma hände för Sofie eftersom att när hon kollade på mig och jag på henne såg jag hennes tårar forsa ner på hennes röda kinder och hon kramade om mig, hårt.

”Det här kommer bli den bästa dagen i våra liv” sa jag sen när jag kände att jag äntligen kunde få fram någon röst ur min torra hals. Sofie var fortfarande stum och när hon hörde mig säga det kramade hon om mig hårdare och dök ner med ansiktet mot min axel, jag höll om henne och försökte få henne lugn. Det kom in några säkerhets vakter och berättade om regler, jag hörde inte riktigt var dom sa men dom babblade mest bara på om sådana här självklara saker som att man inte får hoppa på Justin och sånt antar jag. Folk bildade en kö och den började röra sig framåt, det gick fort, mitt hjärta dunkade fortare och fortare. Det kändes som att det skulle hoppa ut ur bröstet på mig, började skaka och kände oron från min mage. Jag kommer dö, tänkte jag för mig själv. Jag ser honom, han står där framme. Jag kommer svimma, mitt hjärta dunkade snabbare och hårdare för varje sekund. Det var bara tre personer framför mig, jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder, shit han ser mig snart. Tänk om han kollar på mig, om han gör det så svimmar jag. Det blev min tur och jag bara stod där, jag stod där helt stilla längst fram i kön. Justin måste ha sett att jag blev nervös för han sträckte fram händerna för en kram, men mina fötter rörde sig inte jag bara stod där och visste inte vad jag skulle göra. En vakt kom fram och drog fram mig till Justin, jag fick en kram och dom tog två snabba bilder. Det tog en sekund. Vakterna drog mig bort från Justin och då var det över. Jag skulle aldrig mer i hela mitt liv få träffa honom. Där rök min chans, jag vill berätta för honom hur mycket han betyder för mig, jag ville säga att jag älska honom mest i hela världen, berätta om att jag har vart belieber enda sen dag ett och framför allt så ville jag säga att jag aldrig någonsin kommer att lämna honom. Men allting gick så snabbt, jag hann inte ens tänka. Jag blev så chockad, jag vet inte ens om jag log på bilden, jag tänkte inte på att dom tog några bilder. Det enda jag kände var hans parfym som man kunde känna på meters avstånd, men det behövde inte jag för jag stod nära honom, väldigt nära, han kramade mig och vi nuddade varandra. Det här var absolut bästa dagen i mitt liv. Undra hur det gick för Sofie om hon fick en bra bild, eller kunde få fram något ord till honom. Men juste Sofie! Vart är hon? Vakten försökte putta iväg mig men jag stod emot och ropade efter Sofie, men jag hörde inget svar.

”SOFIE” skrek jag så högt jag kunde, ingen svarade. Hon var borta. Vart var hon någonstans? Jag var så upptagen med Justin att jag helt glömde bort henne.

”Har din kompis blont hår och en blå Justin Bieber tröja?” frågade en vuxen kvinna som såg lite stressad ut.

”Ja” Svarade jag. Hon drog med mig in till ett rum längre bort, och där låg hon. Sofie låg på soffan hon såg död ut.

”SOFIE!? SOFIE!!” Skrek jag och sprang fram till soffan och slängde mig på knäna på golvet.

”Ta det lugnt hon har bara svimmat, hon vaknar snart igen” Sa den vuxna rösten som nu verkade mer lugn i tonen. Då spärrade Sofie upp ögonen och satte sig upp med häftiga rörelser.

”Jag såg honom!” Sa hon och höll båda händerna för munnen medan några små ynka tårar föll ner på hennes kinder. Jag satte mig bredvid henne i soffan och kramade om henne. Den vuxna kvinnan kom fram och ställde två vatten glas på bordet bredvid.

”Vad bra att ni mår bra, jag heter Johanna förresten” sa den vuxna kvinnan.

Vi tackade för vattnet, men hon bad oss att stanna en liten stund till eftersom att det fortfarande var väldigt stressigt utanför. Vi gjorde som hon sa och stannade. Dörren slog upp och fyra killar kom in hoppande och skuttande av glädje. Det var deras loge. Vi kollade på dom och dom hade inte sätt att vi var där förens Johanna sa något.

”Ojj, hejsan!” Sa en gullig kille med en gul keps på huvudet. Jag såg Oscar och han såg mig, vi stirrade på varandra och log lite tills Sofie rök lite i min tröja och viskade ”Är det där dom?” i mitt öra. Jag nickade lite som ett svar och kollade på henne.

”Hej!” kände jag hur nån hoppade ner bredvid mig i soffan och sa.

”Eh..hej!” sa jag tillbaka och vände mig för att se vem det var, det var Oscar såklart. Jag blev förvånad över att han vågade komma fram och ens säga något men självklart väldigt glad också. Jag kände hur kinderna blev varma och röda. Dom andra killarna satte sig på Sofies sida och jag såg att Omar och Oscar gjorde några miner mot varandra och var allmänt skumma, dom gick ut för att prata lite och vi satt kvar och små pratade lite med Felix och Oscar M. Eller inte jag men Sofie gjorde det iallafall, jag försökte bara höra vad Omar och Oscar sa till varandra. Tyvärr så misslyckades jag med det, jag hörde inte ett dugg. Det var för mycket ljud överallt, man kunde höra hur fansen skrek inne på arenan.

”Det är dags nu grabbar, skynda er!” Kom en lång mörk man in och sa. Killarna sa hejdå och skyndade sig iväg för att göra sig i ordning för att gå upp på scenen.

”Men vi då? Hur ska vi få bra platser nu till att få se konserten?” Sa Sofie ledsamt.

”Kom med här” Sa Johanna och drog lite i oss för att visa att vi skulle följa efter henne. Vi gjorde som hon sa och följde med, vi kom fram till ett ställe där fansen inte få vara egentligen, där alla som jobbar med konserten brukar stå och se på om dom kan. Scooter var där och det var Alfredo också. Det var många som man kände igen från bilder med Justin. Det var grymt coolt. Vi hade dom bästa platserna ever! Konserten hade inte riktigt börjat än men fansen skrek ändå som galningar eftersom att dom visste att den skulle börja när som helst. Hela arenan släcktes och det blev mörkt, nu skrek folk ännu mer. Hög musik startades och The Fooo kom in på scenen och gjorde deras grymma dans.

”Dom är faktiskt rätt söta speciellt Felix” Skrek Sofie i mitt öra så att jag skulle höra vad hon sa. Jag svarade inte, utan kollade bara på henne och skrattade lite som ett vad var det jag sa skratt. The Fooo uppträde med fyra låtar, deras uppträdande var grymt och när dom hade försvunnit ner från scenen tog det ett litet tag innan Justin kom. Nedräkningen dök upp på skärmen och när den var nere i 10 sekunder så skrek alla nonstop och till slut såg man Justin flyga ner i vingarna. Jag hann inte tänka på nånting utan såg bara han flyga ner, han såg ut som en docka nästan. Hans hud var ju helt perfekt och hans hår var helt perfekt, hela han var helt perfekt! Han såg verkligen ut som han gör på bilderna man ser från konserterna. Musiken till All around the world startade och det var helt galet och han var helt perfekt, det går inte att beskriva. Känslorna är verkligen obeskrivliga. Han dansade fantastiskt och hans röst var bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. Han körde på med en massa låtar och pratade lite mellan varje låt. Och sen kom den, Be alright den finaste låten som finns med på skivan. Jag kände samtidigt att killarna från The Fooo kom och ställde sig bakom oss, Oscar gick fram ett steg så att han stod bredvid mig. Det pirrade till i magen, det gör det väll för alla som står bredvid en kille som man är lite kär i. Vilken tajmning! Han kommer precis till den här låten också. När Justin började att sjunga kände jag att jag blev helt rörd, jag var så stolt över honom, min Justin. Jag var så stolt över Kidrauhl. Jag blev tårögd och sträckte upp mina armar i luften och gjorde ett hjärta med händerna. Jag tittade runt i arenan och såg att det var många fler än jag som gjorde det. Men jag blev trött i armarna ganska fort så jag tog ner dom, jag kände hur jag snuddade till Oscars hand. Jag hade glömt bort att han var där, att han stod bredvid mig. Våra händer var så nära varandra, jag önska att han skulle ta min hand. Det ville jag verkligen. Jag hoppas att han känner likadant för mig som jag för honom, fast han känner ju inte mig. Vi träffades ju idag liksom.

Konserten fortsatte mot sitt slut och jag hoppades fortfarande på att Oscar skulle ta min hand även om det nästan var slutet på konserten. Jag ville ha ett tecken på att han hade samma känslor. Ta min hand, snälla. Tänkte jag tyst för mig själv. Men det gjorde han inte. Där var mitt tecken, fast ett tecken på att han inte kände likadant. Konserten var slut och när jag vände mig om för att gå såg jag Oscar rygg skynda sig iväg med dom andra killarna. Jag skulle inte hinna ikapp dom även om jag sprang.

Sofie hoppade nästan på mig av lycka. Hon hade fått Felix nummer. Jag blev glad och chockad på samma gång, hon gillade ju inte The Fooo men nu helt plötsligt var hon stört kär i Felix. På hela hem resan satt hon och pratade om Felix och hur korkad hon har vart när hon har sagt att alla dom i The Fooo var töntar. Jag lyssnade inte så mycket, det enda jag hade i mitt huvud var när Oscar skyndar sig iväg, varför skyndade han sig? Ville han inte prata med mig? Men varför satte han sig då bredvid mig i soffan? Och ställde sig bredvid mig under konserten? När jag kom hem bestämde jag att jag får tänka mer på det imorgon eftersom att jag egentligen var alldeles för trött för att ens tänka på hur man knyter upp skosnören. Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.